Det kommer en tid i varje aspirerande vegans liv vilken kommer vara hårdare än några förväntningar någonsin kunnat föreställa sig. När veganen finner sig nödgad att meddela omvärlden om sitt beslut föds en frågestund som inledningsvis känns legitim men allt eftersom utvecklas till en debatt eller seminarie. Fortsättningsvis kommer veganen lära sig frågorna och svaren utantill, känna igen gamla godingar som återkommer om och om igen, kunna rada upp dem i prydlig ordning. Slutligen finns det inget slut. Slutligen får åtminstone jag lust att byta ut mina svar till motfrågor.
Varför äter du muskelvävnad från döda varelser? Varför dricker du kornas bröstmjölk? Varför äter du bins spyor och hönors mens? Jag bara undrar.
Första gången min mamma träffade en annan vegan (utöver hennes egen avkomma) blev hon väldigt positivt överraskad av hur välvillig och diplomatisk hen var när de diskuterade veganism. Jag vill hävda att det berodde på att personen i fråga var artig eftersom de inte kände varandra speciellt väl. Om jag pratar med en ytlig bekant går jag in i samma roll, den snälle veganen. Med mamma som redan känner mig håller jag mig inte till några spärrar. Då är jag den elake veganen.
Good cop/bad cop-syndromet applicerade jag på fenomenet över en öl i vintras. Vi var två veganer i sällskapet och när vi kom in på ämnet insåg jag snart att den andres inställning till köttätare (karnister) var mer avslappnad än min. Där jag lätt blir raljant och dömande var hen förstående och tillåtande. Jag blev både imponerad och irriterad. Båda delarna behövs troligen för att locka över köttisarna till Den Rätta Läran, men jag är fullkomligt inkapabel att tygla mig så länge det inte står en främmande förälder och stirrar på mig.
Mina känslor ligger precis under ytan och kommer aldrig respektera beslutet att äta kött. Jag kommer jämföra det med slaveriet och säga saker som "skulle du verkligen bara stå bredvid och säga 'det är upp till var och en' om du visste att någon höll på med sånt?" Det enda jag kommer förstå är varför en har varit köttätare. Jag har själv varit där, insvept i den trygga normens alla påbud. Det finns olika vägar ur det sättet att tänka, men i grund och botten är det extremt få människor som har goda (medicinska eller liknande) skäl för att konsumera animaliska produkter.
Slutligen, för den här texten i alla fall, finns det trots allt snälla veganer där ute i världen som kan väga upp min tendens att konfrontera och utmana. The good vegan to my bad vegan. Tack och lov för dem < 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar