det har snart gått en månad och jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska leva nu för tiden.

spring till bussen, håll i brösten.

Är nöjd med:

• Färgerna. Look at all that pink! 
• Kissekattens lilla hörn
• Kompositionen blev heeelt ok.
• Springande tusen ben.
• Sötnäsan.

Är mindre nöjd med:

• Bussritarskillz. 
• Ansiktsuttrycket saknar några grader av panik. 
• Och händerna håller förhållandevis löst i brösten.
• Fartränder. Vem trodde att det behövs en helt egen talang för att mästra dem?

vi aborterar en liten bit av hjärtat för att växa oss starkare igen.

När som helst kan jag ha fest i lägenheten. Vi dricker kaffe och det gjorde han också. Någon har länkat till en stream med Bob Ross på facebook och det var ett av hans stora skämt vår sista vecka. En podcast pratar om Putin och han sa alltid Puttin. De pratar om det långa håret han önskade att jag skulle behålla, eller egentligen var det någon annans, men de nämnde långt hår och han ville ha tillbaka mitt. Jag betalar på ica och måste ringa och separera vårt medlemskonto.

Det ligger en påse riven ost i frysen som han inte kommer äta upp. Habanero i kylskåpsdörren. Disk han inte kommer irritera sig över. Det låter från hissen i trapphuset och jag undrar om det är han som kommer hem. Jag breder ut mig över sängen och får dåligt samvete i en hel sekund innan jag kommer ihåg. 

Ett foto publicerat av toss. (@meisgreece) Nov 3, 2015 kl. 10:20 PST

identitetskrispolitik.

inscannad hel version av Marias födelsedagsbild till mig -woop woop!

vem (är) jag ens.
spelar det (någon) roll.
(vad) gör jag här.
varför fortsätta vara (nyttig)
   när jag (måste) skapa
   (ett dolt rum för min waste of space)

och under (tiden) som
   slingras runt (om och ut) förslag, förlag, företag
frågar (jag) svaren

vem är jag
vem är jag
vem är jag

En timme tar en vecka här, slå mig så att nånting händer

De enda tillfällen jag inte har lust att skrika någon i ansiktet just nu:

- på bussen när jag läser. Ingen pratar med mig. Alla låter mig va. Perfekt.
- när nyckeln vrids runt på utsidan av huset och jag andas in tystnaden som plötsligt sprider sig. Att vara ensam hemma och höjja volym så att det skaver.
- när jag tänker på den här gulliga:

Så himla bra djur. Borde alltid vara såhär glad.

Toss första vecka med #inktober

Efter 7/31 dagar är det fastslaget att inktober inte är en tiondel så krävande som nanowrimo. Nervositeten och spänningen tätnar inför november. Jag är taggad! Jag är rädd! Jag kommer vara en liten stressboll! Om det var tungt förra året när jag gick i en skrivarklass kan det bara vara jobbigare nu när Universitet hänger runt strupen på mig. Men vilket äventyr! Vilken resa! Jag ser fram emot att ta reda på vad som händer i fortsättningen av min roman. Struktur och att göra-listor. Det får bli så.

i'm a promarker padawan.

... eller berättelsen om hur jag upptäckte att en viss typ pennor verkligen behöver användas sparsamt. Eller med alla existerande nyanser inom räckhåll. Eller tio tusen timmar träning till. Och för den som undrar, jag hatar hudtoner. Allihopa! De gör mig lika nervös varje gång, får inte bli fel och är det första som gör att karaktären kan se för grisig eller morotig ut i mina ögon. Självklart säger det uttalandet inget om min inställning till grisar eller morötter, endast att när jag vill teckna realistiskt vill få mina människor att likna motsvarigheten i mitt huvud.

Trogna läsare (alla en <3 ) minns hur jag för ett tag sedan visade upp mer manga-inspirerade alster färglagda med den här typen av pennor, promarkers. Självfallet ville jag också pröva på att skapa något mer tredimensionellt. Tydligen var jag väldigt heteroromantiskt inspirerad, för jag minns att jag satt framför google och sökte frenetiskt på "couple" och "kiss". Det påminner mig väldigt om hur mycket jag ritade par när pojkvänner var i Japan... men hur som helst.

Jag valde ut en bild för referens och använde ett stycke blyerts och knådgummi. Skiss. Inga konstigheter.

Svart bläck. Hyfsat tunn udd. Linjer. You know the drill. Jag var lite tveksam till att rita linjer innan färgläggning, men eftersom de flesta youtubepersoner jag kollat in använt sig av metoden gick jag med på att försöka.

Var försiktigt optimistisk efter att det första plagget kändes färdigt.

Och när det bara var hudtonerna kvar höll jag på att skita ner mig av nervositet, så snyggt var det!, och en ville ju inte att det skulle gå åt helvete precis vid mållinjen.

... ungefär så här åt helvete? Hennes hudton var lite ljusare än hans på utsprungsbilden och jag började med henne. Svor och svettades men upplevde slutligen resultatet som "helt ok". Sedan gick allt åt helvete. Istället för att lägga lager lager lager lager lager av samma färgton (som jag antar såhär i efterhand att jag borde ha gjort) försökte jag hitta färger bland de jag hade tillgängliga för att skugga. När det väl börjat gå åt helvete gjorde jag allt i min makt för att fixa till det, vilket självklart gjorde saken värre. Nu vill jag mest sätta den klassiska gula smileyn över hans ansikte. Pojkvännen tyckte jag var rasistisk som inte godtog alla hudtoner men jag står fortsatt fast vid att tredje gradens brännskada inte var det jag ville förmedla.

Sensmoral av min berättelse: köp fler dyra pennor, underhåll konsumismen och fortsätt öva öva öva.