Bo vid naturreservat jao!

Eftersom jag åker mot öken och stekhetta på onsdag har jag gjort mitt bästa för att njuta av allt som är grönt och kvällsljust. Dit jag åker är himlen svart redan vid åtta eller niotiden. Jag byter årets ljusaste period mot värme och avskildhet. Det är ett högt pris att betala men (stort men) om det innebär att jag får leva ett kort tag med en bokhög och utan måsten är det ett lätt val. Dessutom får jag också träffa släkt, äta god mat (hummus och falafel!) och vara i värmen.

Men. Men ändå. Äppelblom. Liljekonvalj. Smörblomma.

lajka 1.0

När Maria visade upp en målning hon höll på med spratt inspirationen genast till. Jag hade också fastnat för rymdhunden Lajka (Laika?), men vem har inte det egentligen? Det är lätt att sympatisera med vår bästa vän som skickas ensam upp i en liten sond, så långt bort att det är rent ofattbart till och med för oss människodjur. Djurrättare som jag är spillde texten snart över i annat och andra djur. Slutligen blev den en av några texter jag valde ut för att vara med i vår skrivklass alldeles egna antologi, GLITTERKORN.

somliga djurs försök.

Lajka
det ädlaste av 
vetenskapens offer
konsumerad på världsrymdens altare

Lajka
uttänkt och utvald
och utslängd
till trycket av förväntans g-krafter

Lajka
helgonförklarad
beklagad
borttappad

Lajka
en bortglömd soldat
på världens kyrkogård
i rymdens grav

Lajka
ett material och variabel
ett medel för målet
en kugge i maskineriet

Lajka
ett fyrfotadjur bland flerfotadjur bland
legioner kaniner i bur
av fastspända apor
blir hon traderad
berättad

Jag har ont i halsen jämt

Jag har inte haft så mycket ork den senaste tiden och därmed inte bloggat!

Här kommer en lista på varför:

- Min fina fina morfar har gått bort.

Det är så himla sorgligt och tråkigt. Min morfar var en så bra morfar, en sån som lyfter en högt mot taket när man är liten, bara för att visa hur himla glad han blir att man kommer på besök. En sån som varsamt lägger händerna om ens kinder och kallar en älskling, som trollar fram ägg och mynt ur ens öron, som ålderssuckar och kommunicerar genom tystnad. Som är så väldigt snäll och händig och kan bygga vad som helst.  En sån som är rolig och har den vackraste röst man hört. Som verkar bära på så många äventyr och berättelser, och som med med ett menande och kärleksfullt leende stryker mormor över ryggen och bevarar deras hemligheter. 

En sån bra och innerligt snäll person som alltid finns för en. En sån. <3

- Skolan har slutat och då blir hjärtat som ett lödder. 

Toss och jag har läst en skrivarlinje på Sundbybergs folkhögskola. Det har varit både bra och dåligt, men nu i efterhand när allt är slut och över värker det i hjärtegropen. Vad ska hända nu liksom? Livet! Åh nej! 

- Jag gjorde en facefusion på mig och Toss och insett att vi aldrig borde skaffa barn :(( 

 Skojja i would love the shit out of that kid! 

när framtidar mellanlandar (skriver toss i affekt)

jag älskar dig ibland alltid aldrig

Den vänliga verkligheten har blivit allergener

och jag rullar runt i höstacken på hoppets skuggsida

Varför inte en reality check innan jag passerar gå

för jag går, går till och från helhjärtade drömmar

Utsugardrömmar och världsherraväldesdrömmar

De är våra värsta vänner, bästa ovänner

dinglar förhoppningar under vår näsa

under hjärtklappningen

pulsen som skummar vågtopparna

Tills ögonen öppnas mellan livstunga lakan flyger jag närhelst jag vill

Är alla Pavlovs Disney-animerade bulldoggar, serveras ett ben

och inbillas att färden går över Styx

är vi framme snart?

när vi turnerar Dantes nio ringar

Ikea-manualen för skottsäkra drömmar kräver skilsmässa

från nu till evigheten och särskilt

från kukmätarvänliga idéer födda förra millenniet

Var är mitt besöksförbud

Hur drar jag tankarna ur led, ut ur min livslånga tvångströja

så jag kan klä av mig önskan, förväntan som serietillverkat 

pollensäsong.

vi kom över havet.

Bokryggen är så smal att den känns bräcklig, som om bindningen är nedtyngd av allt den måste innehålla. Storleken är förrädisk liksom originaltiteln, The Buddha in the Attic. Skriet döljs mellan sidorna, under omslaget.

Det är en historisk händelse med tusentals berörda parter där de alla är rörliga delar i ett globalt maskineri. Resan börjar på vägen över Stilla Havet och slutar på amerikanska västkusten men har tusentals stopp däremellan. Berättelsen är ett vi, alla delar av kugghjulet som följer tidens ström längsmed mellankrigstiden. Vi är tusentals. Vi är mångsidigt och ändå så lika. Vi är det litterära tilltal som visar hur en generell rörelse kan innehålla många berättelser och samtidigt hända allihopa. Det är tusentals röster som vävs samman till en enda, som etsar sig fast och lämnar sporer i mitt minne, gör den omöjlig att glömma. För vad visste jag innan om hur japanskor skeppades över havet? Hur de lurades och övertygades. Levde med besvikelsen under den stekheta solen på Kaliforniens fält. Vad visste jag om livslång hemlängtan och främlingsfientlighet? Vad vet jag om utanförskap?

ÜBERDIKT:

Under tiden mellan fabriken och ladugården
som egentligen är samma och lika
betar jag av resterna kring mitt samvete.

Jag är som de långbenta kalvarna:
gänglig och ny.

Osäkerhet gör människor yngre,
de står svajande och flackande och väntar
på att någon ska ge dem en order.

Ett landskap av erfarenheter som inte lärt oss
hur vi ska klara oss här.

Djurens djupa ögon går som brunnar till deras egna universum.
De vet inte heller vad jag ska göra.

Tunga juver och splittrande skrik följer varje födsel,
varje avsked.

När de släpps fram och ut är de yra,
för mycket syre, för mycket frihet,
som de inte är vana, som de inte får behålla.

Monotonin går på grönbete.
Valkarna i handflatan blir musklernas karta.
Ryggen bygger vanor ända in till märgen.
Friheten famlar.

Snart vallar vi in dem igen,
får tusen poäng för varje person över linjen,
över den vissnande floran.


- gemensam kultur(s)katt

Tossigt värre!

toss frågar maria:

Det här är Maria. Maria är det här. Här är Maria det. Är det Maria här.