Bokryggen är så smal att den känns bräcklig, som om bindningen är nedtyngd av allt den måste innehålla. Storleken är förrädisk liksom originaltiteln, The Buddha in the Attic. Skriet döljs mellan sidorna, under omslaget.
Det är en historisk händelse med tusentals berörda parter där de alla är rörliga delar i ett globalt maskineri. Resan börjar på vägen över Stilla Havet och slutar på amerikanska västkusten men har tusentals stopp däremellan. Berättelsen är ett vi, alla delar av kugghjulet som följer tidens ström längsmed mellankrigstiden. Vi är tusentals. Vi är mångsidigt och ändå så lika. Vi är det litterära tilltal som visar hur en generell rörelse kan innehålla många berättelser och samtidigt hända allihopa. Det är tusentals röster som vävs samman till en enda, som etsar sig fast och lämnar sporer i mitt minne, gör den omöjlig att glömma. För vad visste jag innan om hur japanskor skeppades över havet? Hur de lurades och övertygades. Levde med besvikelsen under den stekheta solen på Kaliforniens fält. Vad visste jag om livslång hemlängtan och främlingsfientlighet? Vad vet jag om utanförskap?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar