det har snart gått en månad och jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska leva nu för tiden.

vi aborterar en liten bit av hjärtat för att växa oss starkare igen.

När som helst kan jag ha fest i lägenheten. Vi dricker kaffe och det gjorde han också. Någon har länkat till en stream med Bob Ross på facebook och det var ett av hans stora skämt vår sista vecka. En podcast pratar om Putin och han sa alltid Puttin. De pratar om det långa håret han önskade att jag skulle behålla, eller egentligen var det någon annans, men de nämnde långt hår och han ville ha tillbaka mitt. Jag betalar på ica och måste ringa och separera vårt medlemskonto.

Det ligger en påse riven ost i frysen som han inte kommer äta upp. Habanero i kylskåpsdörren. Disk han inte kommer irritera sig över. Det låter från hissen i trapphuset och jag undrar om det är han som kommer hem. Jag breder ut mig över sängen och får dåligt samvete i en hel sekund innan jag kommer ihåg. 

Ett foto publicerat av toss. (@meisgreece) Nov 3, 2015 kl. 10:20 PST

identitetskrispolitik.

inscannad hel version av Marias födelsedagsbild till mig -woop woop!

vem (är) jag ens.
spelar det (någon) roll.
(vad) gör jag här.
varför fortsätta vara (nyttig)
   när jag (måste) skapa
   (ett dolt rum för min waste of space)

och under (tiden) som
   slingras runt (om och ut) förslag, förlag, företag
frågar (jag) svaren

vem är jag
vem är jag
vem är jag

En timme tar en vecka här, slå mig så att nånting händer

De enda tillfällen jag inte har lust att skrika någon i ansiktet just nu:

- på bussen när jag läser. Ingen pratar med mig. Alla låter mig va. Perfekt.
- när nyckeln vrids runt på utsidan av huset och jag andas in tystnaden som plötsligt sprider sig. Att vara ensam hemma och höjja volym så att det skaver.
- när jag tänker på den här gulliga:

Så himla bra djur. Borde alltid vara såhär glad.

När Toss skäller för att du aldrig bloggar och du känner att du måste styra upp samtidigt som du nojjar över att inte komma in på Konstfack

Typ så.
Nu blev du allt förvånad Toss!

Mvh din passionerade medbloggare Mary

Jag har ont i halsen jämt

Jag har inte haft så mycket ork den senaste tiden och därmed inte bloggat!

Här kommer en lista på varför:

- Min fina fina morfar har gått bort.

Det är så himla sorgligt och tråkigt. Min morfar var en så bra morfar, en sån som lyfter en högt mot taket när man är liten, bara för att visa hur himla glad han blir att man kommer på besök. En sån som varsamt lägger händerna om ens kinder och kallar en älskling, som trollar fram ägg och mynt ur ens öron, som ålderssuckar och kommunicerar genom tystnad. Som är så väldigt snäll och händig och kan bygga vad som helst.  En sån som är rolig och har den vackraste röst man hört. Som verkar bära på så många äventyr och berättelser, och som med med ett menande och kärleksfullt leende stryker mormor över ryggen och bevarar deras hemligheter. 

En sån bra och innerligt snäll person som alltid finns för en. En sån. <3

- Skolan har slutat och då blir hjärtat som ett lödder. 

Toss och jag har läst en skrivarlinje på Sundbybergs folkhögskola. Det har varit både bra och dåligt, men nu i efterhand när allt är slut och över värker det i hjärtegropen. Vad ska hända nu liksom? Livet! Åh nej! 

- Jag gjorde en facefusion på mig och Toss och insett att vi aldrig borde skaffa barn :(( 

 Skojja i would love the shit out of that kid! 

när framtidar mellanlandar (skriver toss i affekt)

jag älskar dig ibland alltid aldrig

Den vänliga verkligheten har blivit allergener

och jag rullar runt i höstacken på hoppets skuggsida

Varför inte en reality check innan jag passerar gå

för jag går, går till och från helhjärtade drömmar

Utsugardrömmar och världsherraväldesdrömmar

De är våra värsta vänner, bästa ovänner

dinglar förhoppningar under vår näsa

under hjärtklappningen

pulsen som skummar vågtopparna

Tills ögonen öppnas mellan livstunga lakan flyger jag närhelst jag vill

Är alla Pavlovs Disney-animerade bulldoggar, serveras ett ben

och inbillas att färden går över Styx

är vi framme snart?

när vi turnerar Dantes nio ringar

Ikea-manualen för skottsäkra drömmar kräver skilsmässa

från nu till evigheten och särskilt

från kukmätarvänliga idéer födda förra millenniet

Var är mitt besöksförbud

Hur drar jag tankarna ur led, ut ur min livslånga tvångströja

så jag kan klä av mig önskan, förväntan som serietillverkat 

pollensäsong.