Här kommer en lista på varför:
- Min fina fina morfar har gått bort.
Det är så himla sorgligt och tråkigt. Min morfar var en så bra morfar, en sån som lyfter en högt mot taket när man är liten, bara för att visa hur himla glad han blir att man kommer på besök. En sån som varsamt lägger händerna om ens kinder och kallar en älskling, som trollar fram ägg och mynt ur ens öron, som ålderssuckar och kommunicerar genom tystnad. Som är så väldigt snäll och händig och kan bygga vad som helst. En sån som är rolig och har den vackraste röst man hört. Som verkar bära på så många äventyr och berättelser, och som med med ett menande och kärleksfullt leende stryker mormor över ryggen och bevarar deras hemligheter.
En sån bra och innerligt snäll person som alltid finns för en. En sån. <3
- Skolan har slutat och då blir hjärtat som ett lödder.
Toss och jag har läst en skrivarlinje på Sundbybergs folkhögskola. Det har varit både bra och dåligt, men nu i efterhand när allt är slut och över värker det i hjärtegropen. Vad ska hända nu liksom? Livet! Åh nej!
- Jag gjorde en facefusion på mig och Toss och insett att vi aldrig borde skaffa barn :((
Skojja i would love the shit out of that kid!
stackars vårt kid i denna utseendefixerade värld! vi skulle behöva bli riskkapitalister för att kunna motverka mobbingen med tusen besök hos tandläkaren :P
SvaraRadera