Det är karaktärsbyggande (karaktärsdanande?) att vara sjuk. Jag hoppas att så är fallet, för då får jag kanske ut något av de här dagarna. Feber och ryggont och missade studietimmar är redan nu illa nog, men jag kommer troligtvis också missa undervisning imorgon, kanske till och med en köpa-pennor-dejt med min Mary. Icke okej.
Situationen ger mig flashbacks till Osaka i april, den senaste gången jag var sjuk. Jag låg i en hög på den lilla (och hårda!) sängen i Richards minimala studentrum och dividerade mellan vilka turistiga saker jag skulle prioritera bort från dagordningen. Hur otrevlig informationen än må vara är sanningen den att japanerna inte har pappersnäsdukar utformade för att klara äkta nordiskt snor. Empirin bygger delvis på mig själv, men även pojkvännen eftersom han naturligtvis smittades. Skillnaden oss emellan är att jag blir ett ynkligt knytt när jag är sjuk. Han blir lite röd om nosen and that's it. Ibland tar det flera dagar innan jag förstår att han faktiskt är sjuk.
Vad jag egentligen skulle skriva angående karaktärsbyggande är den mer spännande varianten, den som involverar aktiva och fantasifulla kreationer av helt nya individer. Följande tre existerar helt och fullt för mig. Om jag inte kände dem och trodde på dem skulle min roman bli väldigt mycket svårare att skriva.
Sett i backspegeln gjorde året på skrivarlinjen att jag främst lärde mig att 1) skriva mer lättläst prosa utan att förlora min röst och stil, och 2) att uppskatta arbetet bakom karaktärerna. Det låter så självklart att det som står tryckt i en färdig text inte uttrycker allt författaren vet om karaktärerna. Det har för mig ändå varit lätt att hamna i den fällan, glömma bort att göra en avrundad karaktär så den inte framstår som en karikatyr. Så här tre år in i mitt projekt tror jag att jag har koll på vem Amine är, vad som driver henne och varifrån hon kommer.
Det här är inte första gången jag ritat upp gestalter ur mitt projekt. Jag har inte blivit överdrivet nöjd med vingarna förrän nu. Självklart är jag fortfarande inte färdig med designen av dem, men i dessa bilder tycker jag mig se en grund jag gillar. Tanken att vingarna nästan ser ut som blad med blodådror istället för det finstilta grenverket tar dem ännu närmare naturen de lever i. Det kommer dyka upp en karaktär med ett löv som protes för en saknad vinge någonstans i boken, det är bestämt sen länge. Att se dem på pappret hjälper mig också att föreställa mig hur hela färgpaletten jag bestämt mig för skulle kunna fungera tillsammans.
Det svåra är att bestämma sig för när det är slut, när en är färdig. Jag är inte färdig med någon karaktärsdesign än. Detaljer som ska omarbetas ligger och skramlar i mitt bakhuvud. Det vore fint om karaktärerna var färdiga hela och fullt innan boken är avslutad, men jag tvivlar över att det någonsin skulle hända mig. Det om något är min superkraft, att redigera revidera och re-någonting ända in i slutet. Jag skulle mycket hellre kunna flyga. Den superkraften står överst på önskelistan, alla gånger.
